Konsten att göra matte (och husse) tretti år äldre på en minut.

I onsdags förra veckan så gick jag upp till sovrummet för att hämta Juni. Hon trivs nämligen bäst i våra sängar. Jag tyckte dock att hon kunde vara lite social och sitta med oss nere i vardagsrummet ( elaka, elaka matte.. ). Eftersom hon tvärvägrar att komma när jag ropar ( matte sitter i soffan, det brukar betyda kloklippning eller tandskrapning.. :P ) så jag gick upp och hämtade henne, lyfte upp henne precis som vanligt och helt plötsligt så skriker hon till för kung och fosterland och gnäller och "hugger" mig i handen, inte så det blöder eller gör ont, men hon markerar att hon vill - verkligen- ner. Jag släpper ner henne så snabbt och försiktigt jag kan på sängen och hon beter sig lite konstigt. Hon verkar nästan rädd för mig men kommer fram när jag sätter mig ner och pratar med henne. Lasse kommer upp och tycker att hon haltar ( nu försöker jag nämligen få henne att röra sig lite så jag kan se om hon har ont någonstans ) men hur mycket vi än klämmer så piper hon inte mer. Hon beter sig lite konstigt ett par minuter men det går över när matte kommer med lite godis. Vi kommer fram till att hon antagligen har fastnat i mitt armband eller liknande och det var därför hon skrek.

Dagen efter så ligger hon o sover på sin bädd i datorrummet, det är en "tvättkorg" av trä med en liten kudde ovanpå (eller ja, numera är det en kudde och två filtar för att damen ska trivas ), den är ungefär 70 centimeter hög och hon hoppar alltid upp och ner själv ( vid vissa tillfällen har hon till och med trillat ner när hon rört sig i sömnen.. :) ). Men den gången när hon hoppade ner så började hon direkt att gnälla och bete sig lite underligt igen. Så jag ringde veterinären för nu skulle hon kollas. Jag fick tid dagen efter på Fredagen.

Fredagen så kommer vi till veterinären (klockan åtta.. gissa hur glad Juni var? ), veterinären känner igenom henne men hittar inget. Hon får inflammationshämmande tabletter som hon ska ta i en vecka för att få ner en eventuell inflammation.
Fredagen är för övrigt lugn och det är även lördagen.

Söndagen spenderar matte och husse på bio och på restaurang för att fira mattes födelsedag, Juni lämnar vi hos mina föräldrar eftersom jag inte vill att hon ska vara ensam så länge och på grund av vad som hände tidigare i veckan. Juni tycker om att vara där och pappa är favoriten, han ger nämligen henne mat....
Vi gick hem till mina föräldrar för att lämna henne, en gångväg på ca 10 minuter och hon kissade två gånger under tiden. Men tydligen så hade hon satt sig och kissat på golvet, mitt framför mina föräldrar ( och mormor och farmor, hrrm.. ) när dom fikat. Detta var kanske 1,5h efter att vi lämnat henne.
På kvällen så sitter vi i köket och pratar ( tack och lov så har mormor och farmor åkt hem ) när Juni helt plötsligt börjar få svårt att stå, hon ser verkligen ut som Bambi på hal.. Parkett.. Jag hoppar upp för att lugna ner henne och precis innan jag når fram till henne så faller hon i golvet.

Pappa har nu i efterhand kommit på att hon betedde sig lite konstigt innan det hände. Hon låg nämligen i min mammas knä och hoppade inte ner när han började med maten. Hon brukar i vanliga fall stå nere vid hans fötter och vänta på smulor ( ja pappa ger henne småbitar när han lagar mat.. :P Hon är väldigt bortskämd.. :) ) men igår så låg hon kvar hos mamma. Och när han skulle ge henne en korvbit så va han tvungen att gå mot henne innan hon reagerade och då verkade hon ha svårt att fokusera på pappa. Hon rörde tydligen huvudet fram och tillbaka precis som om hon inte riktigt såg. Hon hoppade iallfall ner och tog korvbiten, men inte förrens pappa satte sig på knä och gav den till henne, och ni vet ju hur italienare är, dom står inte på golvet när det vankas korv, dom är i ansiktshöjd på en.. :) Så det var nog precis där eller lite innan som själva "anfallet" började.


Själva "anfallet" såg mest ut som om hon var yr och hade svårt att stå. Hon halkade runt på golvet och benen åkte åt alla håll och kanter. Precis innan jag nådde fram till henne så föll hon  på sidan. Hon låg aldrig kvar utan försökte hela tiden ta sig upp. Vi trodde hon hade satt korvbiten i halsen och inte fick luft ( i efterhand så kom vi på att hon hade inte harklat sig eller hostat, så det va ganska osannolikt) och pappa stoppade ner handen och försökte få luftvägarna fria ( för vi hade ingen aning om hur man gjorde heimlichmanövern på en hund, något vi nu kollat upp hos veterinären ) och jag försökte få henne att lugna ner sig så jag kunde kolla henne ordentligt. Efter att jag fått upp henne i min famn och pappa stoppat ner handen så lugnade hon sig någorlunda. Lasse kom springande med sin mobil så jag kunde prata med veterinären, då trodde vi för övrigt fortfarande att hon hade satt i halsen. Assistenten jag pratade med på Slöinge djursjukhus tyckte inte det var någon idé att komma in om hon nu andades normalt, men när jag sa åt Lasse att sätta ner henne så kunde hon inte stå upp.  Så vi körde upp till Slöinge. 

När vi kom fram så kunde hon gå själv och hittade direkt något kul att lukta på och verkade helt normal igen. Fick samma veterinär som hon fick på fredagen och massor av blodprov togs. Och lilla Juni var så tapper! Hon stod och tryckte sig mot mig och gömde huvudet i armhålan på mig,men hon gnällde inte, hon pep inte och hon försökte inte bita den stackars assistenten som tog proverna och hon ylade inte, fast dom fick sticka henne tre gånger på båda frambenen.. Lilla punan va så snäll så. 

Proverna visade inget speciellt och veterinären kunde inte hitta något fysiskt på henne. Det kan vara så att det var ett milt epileptiskt anfall. Det är ju inget som man kan se sådär, utan man får jobba med uteslutningsmetoden. Så vi ska hålla henne under uppsikt nu i två veckor sen så ringer veterinären och hör hur det har gått om två veckor. Så vi får se hur detta utvecklar sig. Hon tar det mest lugnt nu och sover mest. Hon är världens keligaste och matte är världens nojjigaste. 

Ska ringa och prata med veterinären imorgon igen,  ska se om dom även kollade efter borrelia och andra fästingburna sjukdomar. och sen får vi avvakta som sagt.. Ska försöka få upp vikten på henne med. Hon har gått ner ganska mycket på sistone, så det blir en avmaskningskur och lite Royal Canin foder.. Som jag hoppas hon äter denna gången.. :) Hon föredrar Doggy av någon anledning, vilket jag inte gillar eftersom det är mycket spannmål i det. Men iallafall..

Ta hand om er!

/

Matte ( som har en sovande Juni under täcket)