måndag 28 september 2009

Konsten att göra matte (och husse) tretti år äldre på en minut.

I onsdags förra veckan så gick jag upp till sovrummet för att hämta Juni. Hon trivs nämligen bäst i våra sängar. Jag tyckte dock att hon kunde vara lite social och sitta med oss nere i vardagsrummet ( elaka, elaka matte.. ). Eftersom hon tvärvägrar att komma när jag ropar ( matte sitter i soffan, det brukar betyda kloklippning eller tandskrapning.. :P ) så jag gick upp och hämtade henne, lyfte upp henne precis som vanligt och helt plötsligt så skriker hon till för kung och fosterland och gnäller och "hugger" mig i handen, inte så det blöder eller gör ont, men hon markerar att hon vill - verkligen- ner. Jag släpper ner henne så snabbt och försiktigt jag kan på sängen och hon beter sig lite konstigt. Hon verkar nästan rädd för mig men kommer fram när jag sätter mig ner och pratar med henne. Lasse kommer upp och tycker att hon haltar ( nu försöker jag nämligen få henne att röra sig lite så jag kan se om hon har ont någonstans ) men hur mycket vi än klämmer så piper hon inte mer. Hon beter sig lite konstigt ett par minuter men det går över när matte kommer med lite godis. Vi kommer fram till att hon antagligen har fastnat i mitt armband eller liknande och det var därför hon skrek.

Dagen efter så ligger hon o sover på sin bädd i datorrummet, det är en "tvättkorg" av trä med en liten kudde ovanpå (eller ja, numera är det en kudde och två filtar för att damen ska trivas ), den är ungefär 70 centimeter hög och hon hoppar alltid upp och ner själv ( vid vissa tillfällen har hon till och med trillat ner när hon rört sig i sömnen.. :) ). Men den gången när hon hoppade ner så började hon direkt att gnälla och bete sig lite underligt igen. Så jag ringde veterinären för nu skulle hon kollas. Jag fick tid dagen efter på Fredagen.

Fredagen så kommer vi till veterinären (klockan åtta.. gissa hur glad Juni var? ), veterinären känner igenom henne men hittar inget. Hon får inflammationshämmande tabletter som hon ska ta i en vecka för att få ner en eventuell inflammation.
Fredagen är för övrigt lugn och det är även lördagen.

Söndagen spenderar matte och husse på bio och på restaurang för att fira mattes födelsedag, Juni lämnar vi hos mina föräldrar eftersom jag inte vill att hon ska vara ensam så länge och på grund av vad som hände tidigare i veckan. Juni tycker om att vara där och pappa är favoriten, han ger nämligen henne mat....
Vi gick hem till mina föräldrar för att lämna henne, en gångväg på ca 10 minuter och hon kissade två gånger under tiden. Men tydligen så hade hon satt sig och kissat på golvet, mitt framför mina föräldrar ( och mormor och farmor, hrrm.. ) när dom fikat. Detta var kanske 1,5h efter att vi lämnat henne.
På kvällen så sitter vi i köket och pratar ( tack och lov så har mormor och farmor åkt hem ) när Juni helt plötsligt börjar få svårt att stå, hon ser verkligen ut som Bambi på hal.. Parkett.. Jag hoppar upp för att lugna ner henne och precis innan jag når fram till henne så faller hon i golvet.

Pappa har nu i efterhand kommit på att hon betedde sig lite konstigt innan det hände. Hon låg nämligen i min mammas knä och hoppade inte ner när han började med maten. Hon brukar i vanliga fall stå nere vid hans fötter och vänta på smulor ( ja pappa ger henne småbitar när han lagar mat.. :P Hon är väldigt bortskämd.. :) ) men igår så låg hon kvar hos mamma. Och när han skulle ge henne en korvbit så va han tvungen att gå mot henne innan hon reagerade och då verkade hon ha svårt att fokusera på pappa. Hon rörde tydligen huvudet fram och tillbaka precis som om hon inte riktigt såg. Hon hoppade iallfall ner och tog korvbiten, men inte förrens pappa satte sig på knä och gav den till henne, och ni vet ju hur italienare är, dom står inte på golvet när det vankas korv, dom är i ansiktshöjd på en.. :) Så det var nog precis där eller lite innan som själva "anfallet" började.


Själva "anfallet" såg mest ut som om hon var yr och hade svårt att stå. Hon halkade runt på golvet och benen åkte åt alla håll och kanter. Precis innan jag nådde fram till henne så föll hon  på sidan. Hon låg aldrig kvar utan försökte hela tiden ta sig upp. Vi trodde hon hade satt korvbiten i halsen och inte fick luft ( i efterhand så kom vi på att hon hade inte harklat sig eller hostat, så det va ganska osannolikt) och pappa stoppade ner handen och försökte få luftvägarna fria ( för vi hade ingen aning om hur man gjorde heimlichmanövern på en hund, något vi nu kollat upp hos veterinären ) och jag försökte få henne att lugna ner sig så jag kunde kolla henne ordentligt. Efter att jag fått upp henne i min famn och pappa stoppat ner handen så lugnade hon sig någorlunda. Lasse kom springande med sin mobil så jag kunde prata med veterinären, då trodde vi för övrigt fortfarande att hon hade satt i halsen. Assistenten jag pratade med på Slöinge djursjukhus tyckte inte det var någon idé att komma in om hon nu andades normalt, men när jag sa åt Lasse att sätta ner henne så kunde hon inte stå upp.  Så vi körde upp till Slöinge. 

När vi kom fram så kunde hon gå själv och hittade direkt något kul att lukta på och verkade helt normal igen. Fick samma veterinär som hon fick på fredagen och massor av blodprov togs. Och lilla Juni var så tapper! Hon stod och tryckte sig mot mig och gömde huvudet i armhålan på mig,men hon gnällde inte, hon pep inte och hon försökte inte bita den stackars assistenten som tog proverna och hon ylade inte, fast dom fick sticka henne tre gånger på båda frambenen.. Lilla punan va så snäll så. 

Proverna visade inget speciellt och veterinären kunde inte hitta något fysiskt på henne. Det kan vara så att det var ett milt epileptiskt anfall. Det är ju inget som man kan se sådär, utan man får jobba med uteslutningsmetoden. Så vi ska hålla henne under uppsikt nu i två veckor sen så ringer veterinären och hör hur det har gått om två veckor. Så vi får se hur detta utvecklar sig. Hon tar det mest lugnt nu och sover mest. Hon är världens keligaste och matte är världens nojjigaste. 




Ska ringa och prata med veterinären imorgon igen,  ska se om dom även kollade efter borrelia och andra fästingburna sjukdomar. och sen får vi avvakta som sagt.. Ska försöka få upp vikten på henne med. Hon har gått ner ganska mycket på sistone, så det blir en avmaskningskur och lite Royal Canin foder.. Som jag hoppas hon äter denna gången.. :) Hon föredrar Doggy av någon anledning, vilket jag inte gillar eftersom det är mycket spannmål i det. Men iallafall..

Ta hand om er!
/
Matte ( som har en sovande Juni under täcket)

onsdag 29 april 2009

Odåga?


Förstår inte vad matte menar. Ligga i jorden är ju mysigt!

tisdag 21 april 2009

Perfekt morgon


Vakna, ligga i solen och sova, sen störa matte när hon försöker läsa genom att lägga mig på henne mellan henne och boken. Mys och kel. Tror inte det kan bli bättre. :)

onsdag 15 april 2009

Juni vs godisfyllt ben

video
Såhär kul kan man ha i trädgården när det är varm ute :)

lördag 4 april 2009

Den största soldyrkaren i halmstad.


Jag har solat så mycket att jag numera är lätt rosa. Så nu får jag inte sola för mycket för matte. Elakt!

torsdag 5 mars 2009

Junis nya pin


Juni har fått en pin av ea. Som stöder hjärt och lungfonden :) juni är jätteglad!

onsdag 18 februari 2009

Halleluja

Matte har äntligen lyckats klura ut sin mail och lösenordet till denna bloggen. Tydligen hade hon skapat en mail endast för att kunna registrera sig på sidor som denna utan att dom fyller upp hennes vanliga mail, ganska smart, men inte så smart när man glömmer bort vad mailen är så man inte kommer in o kan blogga. Men nu så!

Tänkte ge er en liten bildstorm på lilla mig.


Här är vi ute i snön, jag, matte och husse. Massor med bus!



Jag är väldigt förtjust i mattes gamla gosedjur. Här har jag
gosat ner mig med den i den stora fleecefilten i soffan.



Den stora fleecefilten i soffan fungerar även utmärkt att
ligga på när man gnager på tygbollar.



Och här är det senaste tillskottet. En
stor "pälsmatta" från IKEA. Matte har
dock klätt in den i en gammal filt för jag
tyckte det var jättekul att dra upp pälsen
och sen äta upp den. Pälsbollar..



Det är ju tur att man är så söt. Annars hade nog matte
blivit arg på mig när jag busar till det.



Matte är förresten jätteglad. Jag har äntligen lärt mig att säga ifrån (någorlunda iallfall) när jag vill ut. Springer fram till altandörren och krafsar på glaset och sen när jag vill in igen så krafsar jag lite till. Matte säger förresten att kärt barn har många namn, tur att jag har så många! Jag har ju Qvickelyckans Eliana, Juni, Puni, Punsan, Puniluni, Punpan/pumpan och massa annat som matte och husse hittar på. Fler bilder kommer senare förresten, matte har nämligen tömt sin dator eftersom hon måste rensa den då den är jätteslö ( på tiden). Håll till godo med alla bilderna, vi ska försöka att samarbeta lite så vi skriver lite oftare. Huset är jättefint förresten, vi trivs verkligen! Nu längtar vi bara till sommaren som vi kan ha altandörren öppen och jag kan springa runt och gnaga på ben i trädgården och matte kan ligga i sin hängmatta o läsa böcker. Husse? Jaa.. han kan ju gå runt o klippa gräset, eller nått? :D

torsdag 24 juli 2008

Tugga ben!


Text kommer när matte kommit hem senare idag, vi är nämligen kvar ute i stugan.

lördag 5 juli 2008

Ibland kan inte ens ord beskriva hur ståtlig jag är...


... Speciellt när matte har målat fast en älva på näsan.

fredag 4 juli 2008

Ögontjänare


Japp, det är jag det. Såhär söt är jag när jag solar i min bädd, med hamstern (marsvinet) som kudde. Söt var jag inte för tio minuter sedan då matte kom på mig med att äta ur chipspåsen som var kvarglömd på soffbordet. Nu är jag bannlyst från sängen som straff. Eller ja, tills husse lägger sig, matte håller nämligen på att bli knäpp i värmen så hon klarar inte av o sova med mig. Jag vill iofs inte sova med den levande propellern (husses smeknamn på matte nu när hon är varm) heller.